Några dagars paus
Har inte skrivit på några dagar, har inte haft kraft, vet inte varför.
Men jag ska bättra mig, jag vet att jag mår bättre när jag är ärlig och skriver ner mina tankar.
Jag mår bra av att skriva. Men några dagar nu har jag inte orkat tänka. Inte riktigt redo än känner jag men jag ska försöka skriva ändå.
Vet inte varför jag inte orkar minnas och tänka för egentligen gör jag ju inget annat än att tänker, minns, saknar, sörjer och funderar. Men när man skriver ner sina tankar blir det liksom mera verkligt. Jag blir tvungen att sortera mina tankar och när jag skriver ner mina tankar så måste jag liksom vara ärlig mot mig själv och inte trycka bort känslor och dessutom blir det så verkligt när jag läser det efteråt. Det är svårt att förklara, men att skriva ärligt i en blogg är både jobbigt men nyttigt och bra.
Jag tänker på R nästan hela tiden och även om jag inte gråter lika mycket längre så gråter jag ofta pga. honom. Jag saknar honom och jag förstår fortfarande inte vad som hände och varför. Jag har svårt att acceptera hans kalla ord och jag har svårt att tro att han som var så fin och som var så kär i mig nu är med någon annan och inte tänker på mig mera.
Jag har svårt att förstå, jag har fortfarande inte kunnat bli arg på honom även om jag kan störa mig på hans kalla meddelande ” Jag har redan en flickvän så jag skulle uppskatta om vi aldrig mera hördes” Vadå har redan en flickvän? Ja det är ju jag!! Han har ju faktiskt inte gjort slut med mig fast jag sagt åt honom flera gånger att göra det om han inte vill att jag ska vänta. Jag fattar liksom inte och sen att han skulle uppskatta om vi aldrig mera hördes. Varför hörde han av sig i augusti till mig då+ Kallade mig baby och sa förlåt och allt. Nä jag fattar inte. Men jag försöker leva vidare, försöker glömma och jag försöker att inte tänka tillbaka på alla fina minnen som vi har.
M och jag har bra kontakt och jag börjar tycka mer och mer om honom, men han gör mig osäker ibland. Jag har svårt med tilliten speciellt när det är så luddigt.
Vissa dagar hör han av sig hela tiden med sms, mms och vi kan prata i timmar i telefonen. Men ibland är han nästan borta. Han puffar mig på facebook minst 5 gånger per dag men vissa dagar är han så tyst, i går fick jag bara ett sms trots att jag sände 3 st.
Jag ringde honom idag vid lunch och då svarade han och va gullig och så, men han hade ont om batterier så vi pratade max 5 min. Än har han inte hört av sig. Vet att han ska träffa några vänner i kväll och gå ut på krogen så det är förståligt att han inte har tid att ringa, men ett sms kunde han väl sända iaf.
Han gör mig osäker och förvirrad när han ena dagen är jätte på och sen helt tyst i nån dag. Han är super gullig när vi hörs och kallar mig sötis och allt. Vi har pratat igenom det mesta och vi är lika i sett att se på många saker och vi skrattar och har det lättsamt och öppet i telefonen och per sms. Men när han är off och inte lika på i någon dag som han varit ett par gånger så går jag direkt tillbaka helt och hållet till R. Jag jämför honom med R och R vinner alltid eftersom R var helt perfekt tills han började supa igen.
Det är skitjobbigt och jag är livrädd för att bli sårad igen eller inte bli kär igen.
Denna vecka har jag dessutom inte varit ok i magen, mått illa och haft kramper, riktigt jävla ont gör kramperna ibland och jag vet inte vad det är. Påminner lite om smärtan jag får av min allergi men inte lika kraftig smärta och jag har inte ätit något sånt som jag inte tål så jag vet inte vad det är men det är jobbigt och gör jävligt ont. 3 dagen idag. Vet inte vad jag ska göra.
Jag gråter inte lika mycket längre, det är skönt, kanske är såren på väg att läka eller så har jag bara tagit tillbaka makten över kontrollen igen. Hur vet man skillnaden?
Sinnesro
Men jag ska bättra mig, jag vet att jag mår bättre när jag är ärlig och skriver ner mina tankar.
Jag mår bra av att skriva. Men några dagar nu har jag inte orkat tänka. Inte riktigt redo än känner jag men jag ska försöka skriva ändå.
Vet inte varför jag inte orkar minnas och tänka för egentligen gör jag ju inget annat än att tänker, minns, saknar, sörjer och funderar. Men när man skriver ner sina tankar blir det liksom mera verkligt. Jag blir tvungen att sortera mina tankar och när jag skriver ner mina tankar så måste jag liksom vara ärlig mot mig själv och inte trycka bort känslor och dessutom blir det så verkligt när jag läser det efteråt. Det är svårt att förklara, men att skriva ärligt i en blogg är både jobbigt men nyttigt och bra.
Jag tänker på R nästan hela tiden och även om jag inte gråter lika mycket längre så gråter jag ofta pga. honom. Jag saknar honom och jag förstår fortfarande inte vad som hände och varför. Jag har svårt att acceptera hans kalla ord och jag har svårt att tro att han som var så fin och som var så kär i mig nu är med någon annan och inte tänker på mig mera.
Jag har svårt att förstå, jag har fortfarande inte kunnat bli arg på honom även om jag kan störa mig på hans kalla meddelande ” Jag har redan en flickvän så jag skulle uppskatta om vi aldrig mera hördes” Vadå har redan en flickvän? Ja det är ju jag!! Han har ju faktiskt inte gjort slut med mig fast jag sagt åt honom flera gånger att göra det om han inte vill att jag ska vänta. Jag fattar liksom inte och sen att han skulle uppskatta om vi aldrig mera hördes. Varför hörde han av sig i augusti till mig då+ Kallade mig baby och sa förlåt och allt. Nä jag fattar inte. Men jag försöker leva vidare, försöker glömma och jag försöker att inte tänka tillbaka på alla fina minnen som vi har.
M och jag har bra kontakt och jag börjar tycka mer och mer om honom, men han gör mig osäker ibland. Jag har svårt med tilliten speciellt när det är så luddigt.
Vissa dagar hör han av sig hela tiden med sms, mms och vi kan prata i timmar i telefonen. Men ibland är han nästan borta. Han puffar mig på facebook minst 5 gånger per dag men vissa dagar är han så tyst, i går fick jag bara ett sms trots att jag sände 3 st.
Jag ringde honom idag vid lunch och då svarade han och va gullig och så, men han hade ont om batterier så vi pratade max 5 min. Än har han inte hört av sig. Vet att han ska träffa några vänner i kväll och gå ut på krogen så det är förståligt att han inte har tid att ringa, men ett sms kunde han väl sända iaf.
Han gör mig osäker och förvirrad när han ena dagen är jätte på och sen helt tyst i nån dag. Han är super gullig när vi hörs och kallar mig sötis och allt. Vi har pratat igenom det mesta och vi är lika i sett att se på många saker och vi skrattar och har det lättsamt och öppet i telefonen och per sms. Men när han är off och inte lika på i någon dag som han varit ett par gånger så går jag direkt tillbaka helt och hållet till R. Jag jämför honom med R och R vinner alltid eftersom R var helt perfekt tills han började supa igen.
Det är skitjobbigt och jag är livrädd för att bli sårad igen eller inte bli kär igen.
Denna vecka har jag dessutom inte varit ok i magen, mått illa och haft kramper, riktigt jävla ont gör kramperna ibland och jag vet inte vad det är. Påminner lite om smärtan jag får av min allergi men inte lika kraftig smärta och jag har inte ätit något sånt som jag inte tål så jag vet inte vad det är men det är jobbigt och gör jävligt ont. 3 dagen idag. Vet inte vad jag ska göra.
Jag gråter inte lika mycket längre, det är skönt, kanske är såren på väg att läka eller så har jag bara tagit tillbaka makten över kontrollen igen. Hur vet man skillnaden?
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
