Min födelsedag.

Idag är det då min födelsedag och morgonen börjar med att jag saknar R mer än på länge, det gör så satans ont idag.
Inte sett ett spår av honom på ett bra tag, kan ju inte låta bli att kika runt lite på nätet, men som sagt inte ett tecken och den där jävla Kattis har inte skrivit nåt om honom heller bara om sina hästar och hundar. Jag kan inte låta bli att undra hur han mår och hur det går för honom, är han nykter eller full?
Det står fortfarande vårat års datum på facebook. Den dagen va så underbar, det är nog den finaste dagen i mitt liv, den dagen var magisk. Det var massor med snö och solen sken, en grymt fin vinterdag. Första kyssen var vid statyn vid Uppsala tågstation. Vi var så lyckliga och kära, den dagen var magisk på alla sätt.
Jag vet att det är länge sedan nu, men jag har liksom stannat där.

Jag vet att jag måste gå vidare nu och att det bästa sättet är att låta tankarna falla på någon annan. Men det går trögt. Men M är go och han är på god väg att få mig att gå vidare. Han är riktigt fin och ser bra ut på ”pappret” så att säga. Men vi har ju inte träffats än och jag känner honom inte än. Men på ”pappret” ser allt bra ut, än så länge.

Men M hörde aldrig av sig igår. Jag sände ett sms vid lunch men han svarade aldrig och han hörde aldrig av sig på kvällen heller.

Det gjorde mig besviken och saknaden av R blev värre. Jag jämför allt med R och han hörde alltid av sig och svarade alltid på mina sms. Tills han gick ut på det stora återfallet.

M är nykter, M är frisk men han valde att inte svara på mitt sms igår. Han var på facebook och han skrev till några vänner, han hade en långkörning med jobbet. Men han valde alltså att inte ringa eller messa mig. Jag blev besviken. Jag är fortfarande besviken. Han brukar höra av sig varje dag, han har ju verkligen uppvaktat mig typ och han har alltid svara på mina sms men han var tyst i förrgår men svarade på mitt sms men i går svarade han inte ens på mitt sms så….Ingen bra känsla. Ska bli intressant och se om han grattar mig idag på min födelsedag. Han har varit inne på facebook iaf, han har puffat mig, men inte grattat mig. Återstår att de om jag har blivit dumpad eller inte, men besviken är jag, tycker iaf att man svarar när man får ett sms. Eller? Men nu tänker inte jag höra av mig mera.

Ska bli intressant och se vilka som kommer ihåg mig överhuvudtaget. Har fått ganska många sms och gratulationer på facebook nu på morgonen, men inget från M och sannolikheten att R ska minnas min födelsedag är ju minimal om inte obefintlig, då vi inte ens är vänner på facebook längre. Även om ett jag nästan skulle kunna döda för en gratulation från honom så får jag nog helt enkelt inse att det inte kommer komma en sådan.
Många grattis har jag redan fått men än så länge inga direkta överraskande gratulationer, utan mera de som jag förväntade mig skulle komma ihåg eller se på facebook. Men dagen har bara börjat.
Hoppas att någon oväntad hör av sig. Skulle vara kul. Skulle behöva det.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0