Det gör ont
R har tagit bort sig helt från facebook nu. Ingeting finns kvar, han har raderat sig helt. Hela hans profil är borta. Alla söta kommentarer han skrivit till mig är borta och nu finns det inget sätt för mig att kunna kontakta honom på. Det gör så förbannat ont och det är jobbigt.
Antar att han är ute och dricker, men jag vet inte. Jag vet bara att någon gång mellan 6 i morse och 13 idag så tog han bort sin profil på facebook.
Nu kan jag inte leta efter spår och jag kan inte stirra på hans namn och jag kan inte glo sönder mig på att hans namn står ihop med den där jävla Kattis.
Nu är han borta även från facebook. Varför vet jag ju inte, men kanske för att han är full eller för att han inte vill ha kontakt med folk. Jag vet inte, men det gör ont, för det sista jag hade kvar var hans söta kommentarer han skrivit på min sida och på mina kort.
När jag behövde sms och ett telefonsamtal som mest bestämde sig tydligen M för att skita fett i mig. Inte ett sms och inte ett telefonsamtal på hela dagen eller kvällen, han som skrev igår att han skulle ringa idag. Men nej då inget sms, inget mms och inget telefonsamtal. Total tystnad!
Känner mig enormt dissad och dumpad. Fattar inte vad som gick snett, va det någon fråga jag svarade fel på eller har jag sagt något fel? Vi har ju inte ens träffats så jag fattar inte varför han bara helt plötsligt blev så off. Först skicka han massa sms och mms i tre veckor och ringde och vi pratade i timmar med varandra, skrattade och hade det bra. Kom ju jätte bra överens sen blev han bara off. Och idag när jag lämnade bollen till honom så hör jag inte ett ljud. Han puffar mig fortfarande på facebook, men inte ett ljud. Han har inte hört av sig till mig sedan i torsdags, bara svarat när jag skickat sms eller ringt. Men inget eget initiativ.
Jag fattar inte. Nu tänker jag inte höra av mig mera och om han inte hör av sig på ett par dagar kommer jag skriva ett sms och fråga vad fan som hände, vad gjorde jag för fel och varför kan han inte säga något?
Även om vi inte inlett något så blir jag faktiskt ledsen. Det gör ont att bli dissad och dumpad gång på gång.
Hur kul är det att dejta och engagera sig när man bara blir nertryckt hela tiden. Jag försöker och försöker komma över R och känna för någon annan men så fort jag börjar känna något för någon så dumpar de mig. Varför? Jag orkar inte mera.
Det är som om jag är i en djup grop som jag försöker komma upp ur, men så fort jag får fäste och försöker häva mig upp någon meter så är någon där och trycker ner mig i leran igen.
Jag vet inte vad jag nu ska göra, jag har ingen ny flirt, ingen att smsa med, ingen att dejta och ingen att ha sex med. Nu har jag inte ens hoppet kvar.
Jo ett litet hopp om att R ska höra av sig på nåt sätt har jag, eller att jag ska stöta ihop med honom på något aa möte i framtiden eller nåt. Men just nu vågar jag inte ens gå på aa möten, jag håller mig på mina al-anon möten. Orkar inte med fler missbrukare som försvinner och sårar. Om jag inte träffar R där så blir jag väl kär i någon ny alkis. Nä jag vet inte om aa möten är så bra för mig. Men på nåt sjukt sätt så är det ju med fd missbrukarna jag känner mig mest hemma.
Försöker förklara för mina andra vänner att jag inte känner mig hemma, att jag känner mig annorlunda på nåt sätt. Men de förstår inte och säger bara att det blir vad man gör det till, går man in med inställningen att man inte passar in så gör man det inte.
Men det är inte så jag menar, jag har alltid känt mig som om jag står utanför och tittar in.
Är det någon som förstår vad jag menar? R förstod mig, han fattade mina tankar och känslor, än har ingen annan gjort det. Vet inte ens om min terapeut fattar, ska dit på torsdag igen.
Jag känner mig inte som alla andra och jag känner mig inte hemma. Bara med R kände jag mig hel, trygg och hemma. Men nu är allt förbi.
Hoppet om att jag ska hinna få bilda en familj med trygghet och kärlek börjar försvinna nu. Jag går på minor efter minor och jag vet inte hur många gånger mera jag ska orka blotta mig och lägga kraft, känslor och energi på någon som sen bara försvinner.
En del av mig vill ge upp nu, acceptera min ensamhet och bygga upp ett liv kring det. Kanske hyra filmer och bädda ner mig för alltid.
Även om M skulle höra av sig i morgon eller nåt så har han förstört en stor bit nu, han har förstört min tillit och jag känner mig inte längre trygg eller säker. Mina känslor har backat rejält och nu är hela mitt hjärta åter hos R. Han gjorde aldrig såhär mot mig när han var nykter. Jag kan inte lita på M, han har förstört det. Om han redan nu inte kan ringa när han sagt att han ska det, när han redan nu inte orkar skicka ett sms då vågar jag inte tro på honom. Jag vågar inte, vill inte och han har bränt sina kort. Jag trodde han kanske kunde vara bättre än R men NEJ han var betydligt sämre. Fuck, han dissar mig!! Jag är så jävla dissad igen!!
Jag saknar närhet och ömhet. Jag saknar kärlek och sex. Två nätter har jag vaknat av att jag fått orgasm, händerna på täcket så jag har inte rört mig själv utan jag har kommit helt av mina egna drömmar. Vet inte vem eller vad, jag vet bara att jag vaknade av att jag kom. Hur jävla desperat är kroppen då? Jag tror jag drömde om R men jag är inte säker, hans ansikte börjar bli suddigt i drömmarna nu. Jag ser nästan inget ansikte längre.
Jag vill bara ha närhet och trygghet nu. Kramar kyssar, smek, känna någons kropp emot min, någons andetag och stön. Någons svett droppar som faller. Kroppar som möts. Värme, kärlek, sex. Finns det något bättre, något skönare än att få älska sig svettig och helt slut med någon man älskar. Fan vad jag saknar det.
Varför vill ingen dela det med mig?
Vad är det för fel på mig? Jag vill ju bara bli älskad och slippa denna ensamhet.
Fan R vad jag saknar dig. Kan du inte komma tillbaka…..
Sinnesro
Antar att han är ute och dricker, men jag vet inte. Jag vet bara att någon gång mellan 6 i morse och 13 idag så tog han bort sin profil på facebook.
Nu kan jag inte leta efter spår och jag kan inte stirra på hans namn och jag kan inte glo sönder mig på att hans namn står ihop med den där jävla Kattis.
Nu är han borta även från facebook. Varför vet jag ju inte, men kanske för att han är full eller för att han inte vill ha kontakt med folk. Jag vet inte, men det gör ont, för det sista jag hade kvar var hans söta kommentarer han skrivit på min sida och på mina kort.
När jag behövde sms och ett telefonsamtal som mest bestämde sig tydligen M för att skita fett i mig. Inte ett sms och inte ett telefonsamtal på hela dagen eller kvällen, han som skrev igår att han skulle ringa idag. Men nej då inget sms, inget mms och inget telefonsamtal. Total tystnad!
Känner mig enormt dissad och dumpad. Fattar inte vad som gick snett, va det någon fråga jag svarade fel på eller har jag sagt något fel? Vi har ju inte ens träffats så jag fattar inte varför han bara helt plötsligt blev så off. Först skicka han massa sms och mms i tre veckor och ringde och vi pratade i timmar med varandra, skrattade och hade det bra. Kom ju jätte bra överens sen blev han bara off. Och idag när jag lämnade bollen till honom så hör jag inte ett ljud. Han puffar mig fortfarande på facebook, men inte ett ljud. Han har inte hört av sig till mig sedan i torsdags, bara svarat när jag skickat sms eller ringt. Men inget eget initiativ.
Jag fattar inte. Nu tänker jag inte höra av mig mera och om han inte hör av sig på ett par dagar kommer jag skriva ett sms och fråga vad fan som hände, vad gjorde jag för fel och varför kan han inte säga något?
Även om vi inte inlett något så blir jag faktiskt ledsen. Det gör ont att bli dissad och dumpad gång på gång.
Hur kul är det att dejta och engagera sig när man bara blir nertryckt hela tiden. Jag försöker och försöker komma över R och känna för någon annan men så fort jag börjar känna något för någon så dumpar de mig. Varför? Jag orkar inte mera.
Det är som om jag är i en djup grop som jag försöker komma upp ur, men så fort jag får fäste och försöker häva mig upp någon meter så är någon där och trycker ner mig i leran igen.
Jag vet inte vad jag nu ska göra, jag har ingen ny flirt, ingen att smsa med, ingen att dejta och ingen att ha sex med. Nu har jag inte ens hoppet kvar.
Jo ett litet hopp om att R ska höra av sig på nåt sätt har jag, eller att jag ska stöta ihop med honom på något aa möte i framtiden eller nåt. Men just nu vågar jag inte ens gå på aa möten, jag håller mig på mina al-anon möten. Orkar inte med fler missbrukare som försvinner och sårar. Om jag inte träffar R där så blir jag väl kär i någon ny alkis. Nä jag vet inte om aa möten är så bra för mig. Men på nåt sjukt sätt så är det ju med fd missbrukarna jag känner mig mest hemma.
Försöker förklara för mina andra vänner att jag inte känner mig hemma, att jag känner mig annorlunda på nåt sätt. Men de förstår inte och säger bara att det blir vad man gör det till, går man in med inställningen att man inte passar in så gör man det inte.
Men det är inte så jag menar, jag har alltid känt mig som om jag står utanför och tittar in.
Är det någon som förstår vad jag menar? R förstod mig, han fattade mina tankar och känslor, än har ingen annan gjort det. Vet inte ens om min terapeut fattar, ska dit på torsdag igen.
Jag känner mig inte som alla andra och jag känner mig inte hemma. Bara med R kände jag mig hel, trygg och hemma. Men nu är allt förbi.
Hoppet om att jag ska hinna få bilda en familj med trygghet och kärlek börjar försvinna nu. Jag går på minor efter minor och jag vet inte hur många gånger mera jag ska orka blotta mig och lägga kraft, känslor och energi på någon som sen bara försvinner.
En del av mig vill ge upp nu, acceptera min ensamhet och bygga upp ett liv kring det. Kanske hyra filmer och bädda ner mig för alltid.
Även om M skulle höra av sig i morgon eller nåt så har han förstört en stor bit nu, han har förstört min tillit och jag känner mig inte längre trygg eller säker. Mina känslor har backat rejält och nu är hela mitt hjärta åter hos R. Han gjorde aldrig såhär mot mig när han var nykter. Jag kan inte lita på M, han har förstört det. Om han redan nu inte kan ringa när han sagt att han ska det, när han redan nu inte orkar skicka ett sms då vågar jag inte tro på honom. Jag vågar inte, vill inte och han har bränt sina kort. Jag trodde han kanske kunde vara bättre än R men NEJ han var betydligt sämre. Fuck, han dissar mig!! Jag är så jävla dissad igen!!
Jag saknar närhet och ömhet. Jag saknar kärlek och sex. Två nätter har jag vaknat av att jag fått orgasm, händerna på täcket så jag har inte rört mig själv utan jag har kommit helt av mina egna drömmar. Vet inte vem eller vad, jag vet bara att jag vaknade av att jag kom. Hur jävla desperat är kroppen då? Jag tror jag drömde om R men jag är inte säker, hans ansikte börjar bli suddigt i drömmarna nu. Jag ser nästan inget ansikte längre.
Jag vill bara ha närhet och trygghet nu. Kramar kyssar, smek, känna någons kropp emot min, någons andetag och stön. Någons svett droppar som faller. Kroppar som möts. Värme, kärlek, sex. Finns det något bättre, något skönare än att få älska sig svettig och helt slut med någon man älskar. Fan vad jag saknar det.
Varför vill ingen dela det med mig?
Vad är det för fel på mig? Jag vill ju bara bli älskad och slippa denna ensamhet.
Fan R vad jag saknar dig. Kan du inte komma tillbaka…..
Sinnesro
Kommentarer
Trackback
