Tveksam

Varför ska allt jävlas med en när man har pms? Känner att marken viker sig under mig snart, orkar inte mera. Vågar inte lita på folk och tycker att alla beter sig så jävla märkligt.

Saknar R så in i helvete och är väldigt nära på att försöka skicka ett mail till honom. Hoppas att han har kvar sin mailadress. Men jag försöker att inte skicka något ännu. Försöker få hjärtat att läka lite till.

Men just nu fuckar sig allt och alla och jag saknar R för han kunde jag tro och lita på innan han gick ut och söp. Kanske är han nykter snart igen, kanske finns det hopp. Jag önskar så att han hörde av sig.
Såg en intervju på tv om en kille som va fd missbrukare han la av och då han träffade kärleken och han ville leva ett tryggt liv med henne. Så sa ju R till mig med, men varför är han nu med en annan tjej, vad gjorde jag för fel, varför va jag och vi inte själ till att lägga av? Har han ett nyktert och tryggt liv med henne nu tro? Vad hade hon som inte jag hade? Jag förstår inte, han var ju kär i mig, det var ju han och jag mot allt, vi skulle ju fixa det här.
Jag saknar honom så mycket och det gör så ont utan honom och det är så mycket som påminner om honom.

M är konstig igen, eller kanske är han inte konstig men jag tycker han beter sig märkligt. Jag har bjudit upp honom till mig till helgen två gånger nu men får inget svar på om han kommer han mumlar något om att det är struligt med biljetter osv. Men så kommer det ju alltid att vara, hur vi än vänder och vrider på det så är det 35 mil i mellan oss. Om vi någon gång ska ses så måste vi åka 35 mil dit och 35 mil hem och eftersom han inte bjudit över mig till helgen men jag bjudit honom hem till mig i helgen så är det han som får resa 35 mil först. Vad är problemet? Vill han att jag åker till honom så får han väl säga det.
Ska vi aldrig ses är det väl meningslöst att sitta och prata i telefon och skicka massa sms och uppvakta varandra, eller?
Sen tar han bort nästan alla inlägg jag gör på hans facebook. Alla inlägg jag skrivit, kram, kramiz , pok eller puss tar han bort väldigt fort. Är inte det skumt?
Nu har han fått något virus i datorn och han har inte haft tid idag att ens skicka mig en puff på facebook men han tog bort musiklänken jag skickade, som vi bestämde att jag skulle skicka, men det är klart jag skickade med en kramiz, så det var han tvungen att radera tydligen.

Sen tycker jag att det är lite konstigt att man tar bort en musiklänk och inte gått med i den facebook gruppen när vi diskuterat den musiken och han ska lyssna och säga vad han tycker, ska bli intressant och se vad han säger, för hur har han kunnat lyssnat på alla låtar om han inte gått med i gruppen och sen tagit bort länken? Det går ju förvisso ändå men det blir ju betydligt krångligare.

Det är ingen viktig sak med musiklänken, skit samma men jag blir sårad när han eller andra inte verkar vara intresserade av mig och mitt. När jag är intresserad av någon vill jag veta allt om honom och om han ber mig lyssna på två låtar skulle jag göra det på en gång med glädje.

Jag har ju självklart tittad igenom alla korten M har på sin sida och jag försöker fråga honom om massor. M är helt okej och frågar mig också massor men han verkar inte lika så intresserad av mig och mitt som jag och inte som R va när vi träffades.
Sen glömmer han att ringa mig ibland, somnar ifrån mig ibland och vissa dagar ex söndagar orkar han inte ens lyfta luren när jag ringer. Hm nä frågan är hur intresserad han är, men samtidigt så ringer han nästan varje dag och han låter glad när jag ringer så jag vet inte om jag överdriver eller inte, dessutom har jag pms men jag tycker inte han verkar så intresserad ibland. Idag pratade vi 10 min sen skulle han fixa en grej med dator och ringa mig sen. Men han ringde aldrig sen.
Men värsta orosmomentet är nog att han tar bort allt jag skriver på facebook om det innehåller en kram eller ännu värre PoK.

R gjorde aldrig så han va stolt över mig, ville alla skulle veta om mig, han skyltade mer än gärna och skrev puss överallt. Kalla mig flickvän stolt och högt.
Han tittade och kommenterade mina kort på facebook och la allt jag sa på minnet, han hade kollat in på korten vem min bror var och hur han såg ut och var intresserad av hela mig. Aldrig något snusk utan bara gullig och fin på alla sätt. Han fick mig att känna mig betydelsefull, omtyckt och viktig. Jag var viktig för honom, han glömde aldrig mig.

Ingenting känns bra nu, jag vill hem och gråta, saknar R och tycker M är go men skum. Kanske behöver han mera tid, men jag vet om han är så intresserad av mig.
Men o andra sidan ringde han mig två gånger på fyllan i lördags, han verkar dock inte komma ihåg detta men är det inte av fyllon och barn man får höra sanningen?
Äh jag vet inte, jag förstår mig inte på killar, vad fan vill dom?

Hade mitt ena gudbarn hela dagen idag, han är så go. Han säger att jag kommer få två barn och han tycker dom ska heta Maja och Linus så nu är namnen på mina ofödda barn bestämda. Fina namn tycker jag.

Nu ser jag att M varit inne på Facebook han har gjort andra saker men inte puffat mig eller sagt något, han har dock låtit mitt sista inlägg stå kvar, men där va det inte en kram eller nåt utan ett kallt och trist, ”Här är länken jag lovade” Men han har inte ringt mig. Han som sa att jam skulle ringa om en stund….hm 3 timmar har gått och han är uppenbarligen vaken. Men inget sms eller telefonsamtal. Han vet att jag jobbar hela natten. Nä fan jag är väldigt tveksam till om han är intresserad av mig.

R gjorde aldrig så, inte innan återfallet.
Nä jag får nog börja inse att jag inte kan vänta på någon man. Jag får nog acceptera att det nog inte blir familj för mig.
Ska nog boka tid hos läkaren och låta de ta bort mina bröst. Jag får nog acceptera att jag måste det och att jag inte hinner få barn. Ska nog ringa dom i veckan, för ett samtal iaf.

Fan som om inte allt var nog så gnäller kollegorna på mig och snackar skit bakom min rygg just nu. Det gör så jävla ont och det sårar så jävla mycket. De tycker de låter för mycket när jag skriver. Jag skriver väldigt fort så tangenterna så tangentbordet låter lite. Vi har inte de små tysta tangentborden och jag som är tjej har ju självklart naglar. Suck.
Först var jag så trög så jag fattade inte, ena killen frågade vad jag skriver och jag sa att jag rensade bort massa mail och massa annat jobb. Jaha sa han, du knapprar så mycket, ja sa jag, jag skriver väldigt fort. Sen efter ett tag så frågade han om jag hade mycket kvar att skriva, då sa jag att nä nu chattar jag med en kompis på msn sa jag och då suckade han typ lite och sen säger en annan kille något till honom som jag inte hör men han svarar till denna kille att det låter så mycket och att knapprandet ekar, då börjar jag fatta. Sen höjer killen som gnäller tv volymen jätte högt, demonstrativt liksom. Så jävla fjantigt och jag som känner mig så jävla ledsen nog idag med allt och pms på det känner att jag bara vill hem och gråta.

Fan det är ju fan fel på allt hos mig, nu skriver jag för högt också.
Nu kom killen fram till mig och frågade om jag fattade vad han menade och jag sa nej vadå, det låter så högt när du skriver, jaha vadå sa jag vad ska jag göra? Sa jag Skriva tystare sa han,  det låter jätte högt och smattrar över hela rummet när du skriver.
Men jag kan inte rå för det, tangentbordet är så och jag skriver fort. Men med två killar emot sig som uppenbarligen tycker att jag kan skriva tystare på tangenterna eller inte skiva så mycket så orkade inte jag, jag vägrar böla inför dom och nu är tårarna så nära hela tiden.
De tittar på tv och väljer kanalerna jag blir aldrig tilltalad, jag har ingen att prata med på jobbet, jag får inte bestämma vad vi ska titta på för program, jag klagar aldrig på deras ljudnivå eller smak av film eller tv program. Jag sitter i mitt hörn och skriver när det är lugnt på jobbet och nu LÅTER det för mycket

Jag bar orkar inte mera, allt är skit och jag fattar mig inte på folk. Är det mig det är fel på eller är det alla andra?

Sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0