Tack Jay Smith

Hur desperat är jag inte på kärlek? Jag har så mycket kärlek och lust att ge så det väller över.
Jay Smith i Idol är min nya kärlek, han lägger jag mina fantasier på när jag inte envisas med att drömma om R.
I går ringde jag och röstade på Jay Smith 4 gånger, inte för att han egentligen behöver min röst utanför att jag ville höra hans sexiga röst i min telefon. Det kändes nästan som om det var på riktigt, att han pratade med mig!!
 Jag vet att han är en ”kändis” från Idol, jag vet att han är upptagen och att jag förmodligen aldrig kommer att se honom på riktigt, men…. Hans röst gjorde hela min kropp varm och ärligt talat, får jag inte sex snart så dör jag nog.

Tills jag hittar en ny kärlek eller tills R kommer tillbaka så får jag förgylla mitt liv med några minuter varje fredag framför tv´n och Sveriges sexigaste och mysigaste man- Jay Smith i Idol.

Jag är som en patetisk tonåring men vad ska jag göra?  Mina känslor svämmar över och Jay Smith är klart den sexigaste jag sett på länge. Han påminner ganska mycket om R men Jay är mer rock och han har längre hår. R var ju korthårig. Men de påminner mycket om varandra på nåt sätt.

Inget nytt om R, han har fortfarande inte kommit tillbaka på facebook. Hans mamma har gjort sin sida hemlig och Kattis har inte skrivit något nytt. Men han verkar ju uppenbarligen vara kvar i hennes liv för det står att hon har ett förhållande och någon kommenterade ju att R skulle serva henne när hon hade ont i ryggen och migrän så han finns ju kvar i hennes liv. Det är dock mitt och Rs datum som fortfarande står kvar som deras årsdag, vilket är märkligt tycker jag.
Jag kan väl bara trösta mig med att han förmodligen är full och att inget förhållande kan vara speciellt bra när han är full.
Men jag saknar honom och det gör så ont när jag tänker på att han är med henne.

Fick ett meddelande på facebook av mitt gamla x från Turkiet. Jätte gulligt skrivet faktiskt. Även om jag vet att han inte har sådana känslor för mig sedan länge och jag kommit över honom också för väldigt länge sedan så var det ett gulligt och fint meddelande och det behövde jag.

” hey there
has been long tıme
ve not hear from u. mıss u girll
and u know what ı get so sorry to forget ur bırthday. ı am so sorry. and u know what whatever ıts or whatever how may girls ı ve been wıht ı want u to know that u were the best ..lıke honest always .. good personalıtyyy and good on sex .. everythıgn were perfect wıth uu.. ı wısh we never went antalyaa for second tıem and never meet that girl and make me feeel counfuse about uu... u were the best anyway.. u deserve the best ı swearr .. mıss uu ı realy doo”


Vist va det fint skrivet på hans lilla gulliga turk engelska?  Jag blev glad även om jag skulle blivit gladare för 1 år sedan.
Tror kanske att han börjar inse lite hur mycket jag faktiskt gjorde för honom och hur bra jag var. Men han älskade mig aldrig, han var nog tok kär i mig i början, så långt kan jag nog tro honom men han älskade mig aldrig. Då skulle inte alla känslor försvinna så fort.
Vi var på semester ihop och hade det bra, sen en dag kom två kvinnor fram och frågade om vi ville vara med och spela spel, vilket han sa ja till. Spelet var ett turkiskt brädspel som jag inte kunde och ingen orkade lära mig, så de spelade någon timme medans jag tittade på och sen var vårt förhållande över! Han var totalt förändrad och flera månader senare fick jag bekräftat det jag trodde var sant, han blev kär i en av tjejerna. Hon hade kille och det blev inget mellan dom men alla känslor han hade för mig försvann under den timmen.
Om man älskar någon så händer inte det. Nej han älskade mig nog aldrig och det har jag accepterat för länge sedan. Jag ångrar ingenting. Vi hade det kul ihop och jag lärde mig massor. Att resa till Turkiet själv och vara tvungen att använda min engelska var nyttigt och jag växte. Men jag var nog lite naiv som trodde han älskade mig och att vi skulle kunna leva ihop. Att han skulle kunna göra mig lycklig och att vi skulle kunna ha det så där underbart ihop som jag drömde om.
Han gav mig inte det jag vill ha hos en man, men jag accepterade det då jag inte trodde att jag kunde få allt jag ville ha. Men efter att ha träffat R så vet jag att det finns killar som faktiskt har allt jag värdesätter hos en man. R hade faktiskt allt innan han gick ut på sitt långa återfall.

Jag måste våga tro att mina krav är viktiga och att jag har rätt att ställa krav. Jag förtjänar det bästa och jag måste ha vissa saker för att må bra, jag har rätt att ställa massor med krav på min partner, ja på alla.
Älskar han mig så vill han att jag ska må bra. Jag måste lära mig att våga ställa krav och våga lämna och gå när mina krav inte uppfylls. Mina krav är inte höga och absolut inte omöjliga om man nu älskar mig. R uppfyllde allt, men det stora men….han höll sig inte nykter.

Jag vet att jag är för förlåtande och ger alla alldeles för många chanser och så har jag alltid gjort. Men varför?

Jag är rädd för att bli lämnad och ensam , jag är rädd att inte bli omtyckt, jag är konflikt rädd och jag är rädd att jag ska ångra konfliken om jag startar den , så jag startar inga konflikter. Jag är rädd att allt jag säger och gör ska bli en höna av en fjäder och då säger jag inget istället. Accepterar allt och drar ett streck över allt. Förlåter, biter ihop och låtsas som om allt är bra igen.

Det är lite så jag har levt sen min mamma dog. Låtsats om som om ingenting har hänt. Stängt av och låtsats om som om ingenting har hänt. Min mamma , min drickande pappa, min drogande lillebror, problemen i skolan, mina känslor, allt. Jag bara låtsades om som om allt var okej.

Jag måste lära mig att ställa krav och erkänna för mig och för andra att allt inte är okej,
Jag är inte glad, jag är inte lycklig och det är faktiskt okej att vara deprimerad ibland. Jag hatar att vara singel och jag hatar att vara olyckligt kär och jag älskar fortfarande min fd pojkvän som är alkoholist och som förmodligen dricker nu och är med en annan tjej.
De vänner som inte orkar med mig är inte mina vänner och de som inte fattar kan faktiskt försöka lite till eller dra.
Jag har rätt att känna och vara den jag är och jag har rätt att ställa krav på folk i min omgivning. Jag har rätt att tycka och tänka och jag har rätt att må dåligt.

Men först måste jag nog lära mig att acceptera det själv också, jag spelar liksom teater på rutin, jag har spelat teater så många år att jag glömt bort hur man inte gör det.
Ibland är jag äkta men ibland vet jag inte.
Med R kunde jag vara 100 % jag och jag behövde inte anstränga mig, jag blev jag ihop med honom, han fick mig att ta av mig masken och bli jag. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad kärlek är.
Han var/är min tvillingsjäl. Jag kan bara be att han kommer tillbaka eller att det finns en man till där ute som är som R.

Men till dess får jag drömma mig bort i Jay Smith famn, drömma mig bort till hans otroligt sexiga  röst. Glömma livet för en stund och bara försvinna från all min kärlek till R.

Sinnesro

Kommentarer
Postat av: lovisa

sv: men tack så mkt sötnos:9

2010-11-13 @ 16:29:50
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0