Ryck upp dig

Jag hatar ordet, ryck upp dig. Som om jag tycker det är kul att vara ledsen, som om det bara va att knäppa med fingrarna och säga abrakadabra så mår man bra?!
Fler ord jag hatar är, det blir inte bättre än vad man gör det till. Okej man kan göra det bästa av saken det köper jag men, det blir inte bättre än vad man gör det till, låter som om folk görs sig ensamma,  hemlösa, olyckliga osv. Men varför säga så till någon som är ledsen? Kan man bara inte få en kram och någon som säger att det är okej att vara deppig och gråta?
Jag gör så gott jag kan, jag har inte varit sjukskriven en dag under dessa månader jag varit nere, deprimerad och haft grym ångest. Jag jobbar och betalar skatt. Jag försöker, men ibland vill jag bara att någon förstår. En kram och någon som förstår ibland är allt jag begär.
Jag mår piss men det är inget jag valt och det är inget jag tycker är kul. 8 månader har varit vidriga men jag tror att det kanske är på väg att vända nu, kanske lite iaf, peppar peppar. Jag gråter inte lika mycket iaf.  Men dessa kommentarer gör mig galen.
Sen har vi ju uttryck så som, mister du en står det tusen åter, ren lögn och finns det tusen killar som är bättre än R som vill ha mig så kan ju någon visa mig vart fan dom är, för mig pratar de inte med iaf.
Ja det finns massor med kommentarer och jag har hört de flesta. Men när någon är ledsen, försök ge han eller hon en kram och försök förstå. Nästa gång är det du som är ledsen, kanske blivit sårad, lämnad, bedragen eller någon som dött och jag tror inte du då vill höra, ryck upp dig!

I helgen var jag på Magnus Ugglas revy, kan absolut rekommenderas, det blev mycket skratta och massa härlig musik. Men självklart så påmindes jag om R. De sjöng ”Just i dag är jag stark” med Kenta och den låten är helt och fullt bara R, han hade till och med den som ringsignal när han ringde mig. Vi sjöng den mycket ihop. Bajen och den låten är bara R.
Men jag överlevde det med…men det kändes i bröstet ska ni veta.

Svartsjukan har varit tuff i helgen, börjar oroa mig inför jul och nyår, ska han fira den med henne? Tänk om de förlovar sig, tänk om hon blir gravid. Tänk om de har det jätte bra. Tänk om han glömt mig helt. Tänk om han gör allt vi skulle göra men med henne?!  Det värker inom mig, jag vill kräkas och ångsten kommer smygande, svetten på ryggen kommer, hjärtat slår och bröstkorgen känns  som om den krympt minst 2 stolekar, jag kan knappt andas och paniken kommer. Gäller att tänka på annat. Han är full, han älskar inte henne, han är inte hos henne och är han det så är han full….

Måste bli kär i en ny, måste hitta någon annan, innan jag får veta något som tar död på mig.
På lördag blir det krogen, sprit och bubbel och sen dansgolvet och förhoppningsvis hångel. Jag bara måste få hångla. Måste få glömma allt för en stund.
Jag har aldrig någonsin tagit hem någon från krogen och jag har aldrig haft ett ”one night stand” Kanske är det dags? Kanske är det precis vad jag behöver? Ett rejält knull?!

Hur kommer man över någon? Supa skallen i bitar? Knulla runt och leva livet? Gråta floder månad ut och månad in? Ta en dag i taget och hoppas såret läker? Terapi? Flirta runt? Dejta?
Jag vet inte men jag har provat allt utom att supa och knulla så….kanske?! Jag ska iaf dricka mig lite berusad och jag ska släppa loss och dansa, kanske hångla och sen får vi se.
Men kanske är det dags att vid 37 års ålder prova att släppa loss och dra hem någon? Om man nu hittar något som attraherar en. Men just nu är jag grymt sugen på sex…..jag är på ren svenska kåt och vill ha sex med en attraktiv man nu och på en gång!
Tjejer har också rätt att vara kåta och sugna. Det får vara slut på att vara fina flickan jämt. Jag vill ha sex nu!
Men jag vill ha kärlek också, så då är frågan, tappar man chansen till kärlek om man har sex första kvällen? Tappar man chansen till kärlek om man har sex för fort? Mister man chansen till kärlek om man hånglar på dansgolvet? Någon som vet?

På lördag smäller det, om det inte blir lyckat så drar jag till E-tuna den 4 dec och provar turen på Harrys.  Även om krogen kanske inte är rätt tillfälle så har jag inte någon annan stans att prova.
 Inga vänner parar ihop mig med någon, det är aldrig några som har hemmafester längre, utan det som är, det är parmiddagar, gubbmiddag eller tjejmiddag. Gymmet har jag inga pengar att köpa nytt kort för än och inget ragg blev det de gånger jag gick på det andra kortet. Kurser är inte min grej och internet har jag provat och prövar titt som tätt. Efter nyår blir det en ny singel site igen.  Jag måste komma i kontakt med andra människor, antar jag.  Men det är inte så lätt och dessutom är det faktiskt jobbigt och läskigt, det tar på krafterna att bli dissad om och om igen och att våga älska och bli sårad är läskigt.
Men jag måste komma över R, jag måste sluta sakna och älska honom.

Fram till dess så får jag drömma mig bort och för att inte tänka på R så tänker jag på snyggingen Jay Smith i Idol. Hihi

I morgon klockan 14.00 ska jag ha samtal med min läkare på radiumhemmet ang mina risker att få bröstcancer och om och när jag ska göra en förebyggande operation, såkallad  profylax operation.
Måste tänka ut fler frågor, men just nu står det bara stilla kommer inte på fler frågor. Det ända som snurrar i skallen är:
Ska jag göra det? Ska jag inte göra det?
Detta beslut är inte lätt och det är ännu svårare när jag måste fatta beslutet ensam.

Berättade för mina två vänner som jag träffade i lördags, de sår chockade ut, de hade inte förstått att risken var så stor för mig. De tyckte att jag absolut skulle göra ingreppet, att min hälsa går före allt.
Den mannen som kommer älska mig kommer älska mig ändå.
Jag vet att R hade stöttat mig och jag är övertygad om att han hade tyckt att min hälsa var viktigare än snygga tuttar. Men att göra detta ingrepp utan hans stöd, helt ensam, känns tufft.
Kanske hinner jag träffa en ny man som kan stötta mig innan operationen, kanske inte.
Mina vänner vill stötta mig och försöka hjälpa mig så gott det går. Men problemet är vem som kan och vill hjälpa mig när jag knappt kan röra mig. Att bo ensam när man inte kan röra sig är kanske ingen hitt, jag vet faktiskt inte hur jag ska lösa det.

Fan vad jag hatar att vara ensam. Hur många vänner jag än har och hur mycket de än tycker om mig så kan de nog inte hjälpa mig med detta. Jag behöver ju hjälp med allt första tiden och jag kommer ju inte vara så social då jag kommer ha väldigt ont. Så vem kan och vill vara min pass upp och titta på när jag sover och hjälpa mig med ALLT?
Nåja en sak i taget, först ska jag träffa läkarna i morgon, sen ska jag säkert träffa kirurger och andra läkare också innan jag måste fatta beslut. Men i morgon sätts bollen i rullning.
Önskar att R fanns vid min sida…Men,med eller utan karl måste jag klara detta.


Sinnesro

Kommentarer
Postat av: sandra

Sex är viktigt.. Dock inte lika viktigt för mig som det var för några månader sedan.. (och det p.g.a en händelse som hände för några månader sedan)..



Han jag träffar nu (som jag tycker väldigt mycket om) vet ingenting om den händelsen, och jag vet inte om jag ska berätta det för honom eller inte.. Det gör det mycket svårare för mig att "släppa till"... Vi har inte ens pussat varandra... Men ändå är jag kär... Och han tycker om mig också, om han är ärlig.. Det vet jag inte... Men jag förväntar mig det värsta, då blir jag inte besviken..



Men som sagt, ett one night stand är inte alls så farligt som det låter.. Jag har haft det ett par gånger, men jag tvivlar på att man kan finna kärleken på krogen.. Jag har då aldrig gjort det, men man ska aldrig säga aldrig :) Så jag önskar dig lycka till!



Kärleken kommer komma till dig när du minst anar det! kramar

2010-11-23 @ 05:10:51
URL: http://sandraborggren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0