Inte så mycket klokare på nåt.

Blev inte klokare av samtalet med läkarna igår. Känner mig snarare mer osäker.
Ska försöka sammanfatta lite.

Här är några av frågorna  och svaren  jag fick av läkarna.

· Måste jag få bröstcancer, finns det någon chans att jag inte får det?
SV: Det är en stor risk att jag  får det, men jag måste inte få cancer.

· Hur stor är risken att jag får cancer?
 Sv: Risken är 38 % bevisat högre. 20 räknas som mycket och då får man göra denna operation, jag har alltså 38% vad de kan se nu. Men en ny riskanalys skall göras och de ska försöka att leta efter gamla psp (eller vad det hette) från min mamma som dog 1986, kan de göra dna analys på henne och se om hon hade en mutation i Brc1 eller Brc2 genen, har jag samma mutation som min mamma så vet de garanterat att jag får cancer men så länge de inte kan spåra mutationen och genen så kan de inte bevisa att jag får sjukdomen utan bara se på statistiken och sannolikheten pga. mitt släkt träd.

· Hur stor är risken att jag får cancer som ung/snart?
Sv: Risken anses som stor att jag får den vid 40 då många i min släkt insjuknat tidigt. Så bär jag genen så får jag förmodligen cancern tidigt, men inget de kan säga till 100% men som forskarna ser det.

· När misstänker ni att jag får cancer?
 Sv: Svårt att svara på men risken är större ju äldre jag blir

· Ökar risken när jag är gravid?
 Sv: ja under graviditeten och amningen ökar riken markant

· Hur mycket ökar risken om jag blir gravid?
Sv: Mycket under själva graviditeten och amningen, samt under ev hormonbehadling.

· Är risken stor under graviditeten att drabbas av bröstcancer?
Sv: Ja under graviditeten och under amnings perioden ökar risken mycket.

· Kan man behandla cancern under en graviditet?
Sv: Ja detta har gjorts med goda resultat, men upptäcks cancer under  början av graviditeten, rekommenderas abort.

· Hur går ingreppet till?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur länge blir jag sjukskriven?
Sv: ca 6 veckor

· Hur länge ligger jag på sjukhus?
Sv: ca 5-6 dagar

· Hur länge kommer jag ha ont?
Sv: Ja men de kommer spruta in lokalbedövning i brösten under de första dagarna.

· Hur länge blir jag beroende av hjälp?
Sv: De släpper inte hem mig från sjukhuset förrän jag klarar mig.

·Får jag hemtjänst, om jag behöver det?
Sv:  Jag kommer vara på sjukhuset tills jag klarar mig.

· Kommer jag kunna behålla lite av känseln?
Sv: Nej. I ett fåtal fall kan har de  dock haft kvar lite lite känsel. Men jag kommer inte kunna känna njutning osv.

· Kommer min tattoo skadas?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Kommer jag kunna välja stolek?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Kommer jag få snygga bröst? Kan de garantera det?
Sv. Jag kommer garanterat INTE få lika fina som jag har. Men de kan bli okej.

· Om de blir fula/fel, får jag göra om operationen?
Sv: De är måna om att jag ska bli nöjd.

· Hur länge operaras jag?
 Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur länge pågår ingreppen, när är jag helt klar?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur ont gör det?
Sv. Mycket ont men jag kommer få lokalbedöning insprutat hela tiden de första dagarna, sen starka tabletter med mig hem.

· Hur mycket kommer ärren synas?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Kommer jag kunna ha bikini osv?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Om jag inte får barn hur stor är risken då?
 Sv: Samma som nu.

· Om jag får barn hur mycket ökar risken?
 Sv: Risken ökar kraftigt under graviditeten och amningen men sen blir den samma som idag.

· Vad rekommenderar läkarna?
Sv. Hon förstår mitt delemma, men tycker min risk är väldigt stor, så hon tycker jag ska tänka att ev operera mig.

· Sövs jag?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Vilka risker tar jag?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur mycket minskar jag risken med om jag gör operationen?
 Sv Ingen kvinna som varit frisk när hon gjort operationen har insjuknat i bröstcancer. Finns inget sådant fall.

· Hur lång är kötiden?
Sv : Jag kan få operationen om ca 1 år.

· Hur stor är risken är något går fel? Ex hon som hamnade i koma osv.?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Risk för allergi av protesen?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur handikappad blir jag efter ingreppet och hur länge?
 Sv: Det beror på vilken metod de opererar mig med. Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga.

· Hur lång tid tar det innan jag kan vara normalt klädd och leva normalt?
Sv: Remiss skickad till kirurg som kan svara på denna fråga. Men ju högre Bmi desto svårare blir operationen och ju mera komplikationer brukar ske.

· Kan jag hoppa av om jag ångrar mig, innan ingreppet?
Sv: Ja, jag kan hoppa av när jag vill.

Ja jag vet inte vad jag tycker. Men nu är bollen i rullning och jag ska få träffa kirurg, psykolog, riskanalytiker samt min läkare igen.  Detta kommer börja så smått i januari och rulla på remiss efter remiss. De ska som sagt försöka forska på min mammas gamla blodprov ( om det finns något) och se om de kan göra en tydligare riskanalys, så det blir enklare för mig att fatta beslut. Men som det är nu kan de bara gå på statistik och erfarenhet. Alla kvinnor på min mammas sida har drabbats av bröstcancer och många har varit väldigt unga.
Nu ska jag försöka släppa detta ämne tills jag varit hos nästa läkare som blir kirurgen och se vad han har att säga. Hur bra kan de göra mig? Sen får jag fortsätta väga för och nackdelar.

Många tankar har gått till R de senaste dagarna, varit riktigt jobbigt. Tänker på honom hela tiden och undrar hur han mår och vad han gör?
 Men idag kom ett sms från en kille som jag flirtat lite med till och från sedan 2006 tror jag. Vi har dock aldrig setts live. Om jag minns rätt så träffades vi på spraydate för många år sedan men det blev aldrig någon dejt utan bara internet kontakt lite då och då. Nu är den kontakten lite intensivare och idag kom första smset. Han bjöd över mig hem till honom någon helg på mys pys delux. Hur gulligt var inte det? Så jag blev lite glad. Hoppas han är lika sexig   och fin som på de bilderna han hade på nätet för massa år sedan, ha ha. För då var han grymt fin med massa snygga tatueringar. Vi har varandra på facebook men han har nästan inga bilder där tyvärr och det står inte vilket årtal han är född, men minns jag rätt så är han typ 80a -77a. Tror nåt på 70 talet iaf. Han var yngre än mig men inte så jättemycket yngre, har jag för mig.  Intressant iaf och kul att han hörde av sig.

Jag försöker desperat komma över R.

På lördag ska det bli krogen och fler och fler tjejer hakar på. Ska bli riktigt kul och i morgon ska jag till Willys och storhandla mat och dryck inför lördagen. Ska bli så enormt kul att festa loss med tjejligan igen, var ju nästan 1 år sedan sist. Ska bli så kul att gå ut och dansa, hoppas bara jag slipper ångest och massa tankar om R. För jag vill verkligen ha kul.

Pratade med en kompis idag ibland blir jag inte klok på henne. En annan vän till henne är deprimerad och hon vet inte hur hon ska bete sig mot henne, hon sa att hon tycker det är jobbigt för hon förstår inte hur det är då hon aldrig varit deprimerad. Jag försökte då ge henne råd, då jag som sagt själv varit deprimerad ett bra tag och hon har varit en av de vänner som klämt fram den ena efter den andra dumma kommentaren.
 Jag sa att ibland behöver man bara en vän som lyssnar och förstår och en som bara håller med och tröstar. Men hon menade att hon inte kan säga så eftersom hon inte förstår då hon aldrig varit deprimerad och att hon tycker det är så frustrerande då ingenting hon säger hjälper. Att hon tycker att det bara är att skärpa sig. Jag försökte förklara att man är sjuk, att vara deprimerad är en sjukdom och att man kan inte bara rycka upp sig, precis som en sjuk inte bara kan bestämma sig för att bli frisk. Att bita ihop är ingen bra medicin utan snarare en av anledningarna till att man blir deprimerad är att man bitit ihop för länge.
 Men hon blev nästa arg på mig och sa att det är så otacksamt att vara vän men någon deppad och att det är svårt som vän att veta vad som är rätt då vi aldrig säger tack.
Jag förstod att hon menade mig också, det är kanske mig hon bara menar men använder sin andra kompis depression  som en anledning att säga åt mig, jag fick dock inte möjligheten att prata klart då hon bytte samtalsämne fort och avslutade samtalet.

Jag kan förstå att det som vän kan vara svårt att trösta en vän som mår dåligt, men orden ”ryck upp dig” eller ”bit ihop” är inget man vill höra.
Jag kräver inte att folk ska förstå men ibland vill man bara ha en kram och någon som säger att de förstår att det är tufft. Sen om de förstår till 100% eller inte spelar ju ingen roll.  Man måste inte varit med om exakt samma sak för att förstå och man måste inte förstå till 100% för att använda ordet förstår. Att säga att man förstår att det gör ont innebär inte att man förstår exakt hur ont det gör.

Min vän försvarar alltid allting med att hon inte vet då hon inte varit deprimerad, eller inte varit i den situationen osv.
Jag blir galen, jag har aldrig brutit benet eller fött barn men jag fattar väl ändå att det gör ont?!
Men min vän kan som sagt inte förstå oss som är deppade då hon själv aldrig har varit det. Så empati från henne kan man inte räkna med. Hon tycker att jag och alla andra ska rycka upp oss. Så är det. Hon är min bästa vän. Eller hon var min bästa vän kanske jag ska säga för hennes stöd de senaste två åren är av blandad åsikt.

Jag börjar bli så trött på att jag ska trösta alla och förstå alla, men ingen kan eller vill förstå mig! Folk vänder sig alltid till mig när de bråkat med sina gubbar eller barnen är jobbiga, eller när någon är otrogen eller någon blivit bedragen, vad som än händer så ringer folk till mig och jag förstår och jag tröstar, jag ger dom hopp och jag ger dom ork, jag låter de prata och jag ger råd och framför allt, jag förstår.
Men när jag mår piss så ska jag inte oroa mig, jag ska bara rycka upp mig och gå vidare och ”allt löser sig ska du se”
Är det jag som har väldigt bra inlevelseförmåga som förstår alla andras plågor och problem eller är det bara så att de andra inte orkar höra?

Sinnesro


Kommentarer
Postat av: lovisa

sv: tack så mkt:)

2010-11-24 @ 19:49:33
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0