Tårar idag
En tuff dag, vaknade efter att ha drömt massor om min älskling, hur folk drog i väg med honom och hur jag sprang efter och vi skrek till varandra, att vi älskade varandra, vi ville vara med varandra men de tog bort honom. Jag sprang efter med utsträckta armar, jag sprang allt vad jag kunde. De släpade iväg honom och vi kämpade emot allt vad vi kunde.
Vaknade av saknad.
Sen har dagen bara rullat på, tårar och saknad.
Det har varit extremt jobbigt idag, saknar honom så mycket. Det finns inte ord.
Rädslan kommer ibland att han aldrig kommer tillbaka. Att han aldrig blir nykter eller att han aldrig mer hör av sig.
Rädslan är så jobbig, tänk om han aldrig hör av sig, tänk om jag aldrig får veta, aldrig mera får höra hans röst, aldrig hålla om mig.
Att vänta på något som man inte vet när det sker och om det sker är jobbigt. Saknaden äter upp mig, ensamheten värker hål i mitt hjärta.
Ingen förstår min smärta och ensamhet, ingen vill höra, ingen vill veta.
Jag känner mig ensam, ensam med min smärta.
Ångest och panik kommer över mig. jag kan inte få tag i honom, hur mycket jag än saknar honom kan jag inte få tag i honom och jag kan inte få honom ringa mig. Jag måste vänta på att han hör av sig, att han tillfrisknar och vill höra av sig.
Tänk om han aldrig hör av sig…..Vad gör jag då, hur ska jag överleva denna saknad? Hur ska jag överleva utan honom?
Ibland tappar jag lusten att leva, jag känner ingen mening med detta liv.
Längtar efter min terapeut, ska dit i morgon. Längtar så efter att få prata med henne, 45 min med någon som förstår, någon som lyssnar, någon som säger saker som gör mig stark. Hon tänker så bra. Hon ger mig styrka.
Just nu är mötet med henne veckans höjdpunkt.
Jag försöker skärpa mig för att folk inte ska bli arga och upprörda på mig, jag vet att jag måste skärpa mig inför andra.
Jag vet också att spåtanten sa att om jag vill ha min älskling tillbaka måste jag skärpa mig och ta tag i mitt mående. Jag försöker verkligen, jag jobbar och jobbar. Det går sakta framåt.
I går råkade jag ta bort radiokanalen vi lyssnade på i bilen, jag skulle spara den men det blev fel. Så nu är den borta, kändes konstigt och jobbigt, men kanske är det bra. Den gav så mycket minnen.
Jag har ju bytt lakan och tagit bort hans saker och lagt allt i hans låda. Hans handduk hänger kvar och hans tandborste är i badrumsskåpet.
Födelsedagspresenten ligger och väntar i klädkammaren. Allt väntar på honom.
Han måste komma tillbaka.
Idag har det varit jobbigt, har inte kunnat hålla tårarna tillbaka. Idag är allt meningslöst och tråkigt.
Ingen att prata med, bara pappa har ringt och sen har jag pratat med en ”Internet vän” på msn.
Det har varit allt.
Min kompis som skulle ha ett allvarligt prat med mig, hörde aldrig av sig idag. Bra, jag har absolut ingen lust att få massa skit och ingen lust att ge skit heller för den delen, men om hon börjar kritisera mig så ska jag vara stark och modig och säga det jag tycker också. Jag måste börja säga ifrån, måste sätta stopp, måste, men det är svårt, mycket svårt.
På lördag ska jag träffa min bror och hans familj. Har inte träffat dom sedan i julas.
De har inte varit justa mot mig, tycker jag. De har inte brytt sig på länge. De har inte ringt mig en enda gång under dessa två månader, fast de vet att jag mår så piss.
De tycker att jag ska ta tag i mitt skit liv. Det är allt.
Kanske menar de väl, men jag tycker inte det är okej och jag är nervös och rädd för att träffa dom.
Jag vill inte bara förlåta och så ska allt vara bra, allt på deras villkor.
Nu har de bjudit ut mig på födelsedags middag, jag tänker åka dit men jag vill inte slänga mig i deras armar, de har svikit och jag vill inte förlåta på en gång.
Efter allt jag gjort för dom under alla år, så förtjänar jag mera.
Om ändå min älskling kunde bli nykter och följa med, tänk vilken revansch för oss bägge om vi klarade detta.
Han nykter och så där jävla fin och underbar som han är mot mig, fan va underbart det skulle vara och få visa alla att jag också kan bli älskad.
Han kan verkligen visa sin kärlek, han var precis som jag drömt att en kille kunde vara, vi höll varandra i handen till och med när vi sov. Han är så underbar!!
Ingen, ingen, ingen har någonsin visat så mycket kärlek till mig. Han måste komma tillbaka, jag kan inte leva utan hans kärlek.
Sinnesro
