Ensam ska vara stark?

Som om det inte var jobbigt nog att min älskling är ute och super så sviker fler och fler.

Min bror och hans familj har varit dåliga på att höra av sig en längre tid nu, men sedan min älskling gick ut på sitt återfall så har jag knappt hört ett ljud från dom och nu har det varit total tystnad i över 3 veckor, om inte längre.
I går fick jag veta varför. Min pappa hade hört via hans särbo som min bror tydligen hade pratat med och han hade berättat att jag hade ringt och varit ledsen till honom och att de därför hade bestämt att de nu tänkte skita i mig och inte höra av sig mera till mig för de tycker jag ska ta tag i mitt jävla liv.

Att jag ringt och gråtit till min bror stämmer, gjorde det en dag i april då jag var så ledsen och behövde stöd och tröst av min kära bror, dels för att han är min bror och vi har alltid stått varandra nära och jag saknade hans röst och tröst och dels för att är det någon som förstår missbrukare så är det ju han som själv är en fd. missbrukare. Men han blev bara arg och skrek att jag skulle ta tag i mitt liv och sluta med alla relationer som ändå bara är kass och att jag skulle acceptera min ensamhet och lära mig leva med den och ta tag i mitt liv.
Jag fick inte många ord sagt, grät bara mera och jag försökte avsluta ganska fort.
Sedan dess har jag inte hört något, skickade ett mms från min utlands semester men fick bara svaret - mysigt.

När jag fick höra att de inte tänker kontakta mig mera, blev jag så ledsen och arg. Jag har stöttat dom i så mycket. Ställt upp när brorsan missbrukade och betedde sig illa, jag stöttade dom när han gick i behandling, gick på möten och fixade med allt. Jag var barnvakt en gång i veckan i flera månader så de kunde gå i par terapi som också tillhörde behandlingen. Jag har ställt upp med pengar, presenter, bjudit dom alla på mat. Tagit med barnen på evenemang och betalat allt i alla år.
För att inte tala om allt skit jag fick ta när han missbrukade, allt han stal från mig och alla hårda ord och även misshadel.
Nu är brorsan nykter och drogfri sedan flera år, de har fått ordning på ekonomin och barnen är stora nog att klara sig själva rätt mycket.
I samma veva dom började få ordning på allt så hörde de av sig mindre och minde och nu när jag mår dåligt så vill de inte veta av mig mera.
Hur är detta möjligt?

Min bror har varit min bästa vän sedan den dagen han föddes, han har alltid varit mitt allt. Jag skulle kunna dö för honom.
Hans fru och jag har alltid varit vänner och jag tycker att jag verkligen gjort allt för dom.
Detta va vad jag fick tillbaka, nu när jag inte längre orkar stå emot mina känslor, när jag har det jobbigt och behöver stöd så vänder dom och några till mig ryggen.

Jag har bitit ihop i alla år, sällan gråtit eller grävt ner mig, inte ens när mamma dog eller när jag va med om våldtäktsförsöket eller när jag va med om otrohet, ja listan kan göras lång på saker som jag varit med om, men jag har fortsatt hjälpa andra och bitit ihop. Men nu kan jag inte längre hålla mina tårar borta, nu orkar jag inte spela teater mera. Men det passar tydligen inte. Jag ska vara ensam och stark.

Om nu min älskling är en idiot som är missbrukare och inte hör av sig, vad är dom själva då? Dom beter sig ju inte bättre själva.
Folk har väldigt lätt att döma min älskling och säga hur dum han är som super och inte hör av sig, men det är många som inte är ett dugg mycket bättre och de har inte ens en sjukdom att skylla på.

Det är så lätt för folk som aldrig bott ensamma och som har familj och allt, att säga att jag ska acceptera ensamheten och lära mig leva med det.
Det är skitjobbigt att alltid vara ensam. Speciellt nu när man börjar närma sig 40 år. Alla har familjer och upptagna med det och deras gemensamma vänner.

Sen att det finns så många andra killar som vill ha mig, hm…det är långt ifrån sant. Orkar inte dra bevis för det, men det är ju inte för intet som jag varit singel större delen av mitt liv och jag har inte dumpat och avvisat massa folk, tro mig!

Skit samma, det hör inte hit, jag behöver inte förklara, det står inte killar på rad och uppvaktar mig medans jag sitter och väntar på min missbrukare och avbokar alla andra, så är det helt enkelt inte. Punkt slut!
Sen kan jag ärligt säga att jag inte är speciellt intresserad just nu av att dejta. Jag älskar min älskling.

Men att folk ska lämna mig för att de inte tycker om att jag älskar en missbrukare, det kan jag inte förstå. Jag är ju jag, fortfarande samma tjej och de slipper ju träffa honom.
Att folk menar väl, kanske kan stämma men på vilket sätt hjälper det mig att ännu flera lämnar mig?
Vill de att jag ska bryta ihop totalt eller vad? Nä ärligt så förstår jag inte.
Men okej, de som inte vill ha mig kvar i sitt liv ska slippa. Jag lovar.

Kanske påminner jag dom om tiden då de hade det tufft och jag hjälpte dom,  kanske påminner jag om deras förflutna på samma sätt som jag påminner min älskling om det bra livet och nykterheten.
Är det så att de inte orkar kontakta mig för jag påminner dom om det dumma och min älskling orkar inte kontakta mig för att jag påminner om det bra?

En del av mina vänner säger att kanske är det så att folk tröttnar på mig för att jag inte kan släppa min älskling, att jag inte ger upp och att jag är så naiv som inte fattar att han inte vill ha mig.
Låt säga att jag är mentalt störd, att jag har en störning som gör att jag inte kan ge upp och sluta älska, att jag är sjukligt naiv och envis. Kanske en medfödd skada eller så har jag blivit galen på vägen. Vem vet.
Låt säga att det är så, förtjänar jag då inga vänner och en familj? Ska mentalt störda personer som jag inte ha rätt till en familj eller vänner?

Eller är det bara så att allt är enklare om jag inte har någon utan är ensam och alltid kan ställa upp på andra dygnet runt. Jag ska vara glad och ensam så jag kan ställa upp på alla andra.

Kanske ska jag vara ensam, utan relationer som min bror säger, men relationer innebär ju all kontakt, för en relation är ju inte bara man och kvinna, utan även familj och vänner.
Kanske ska man vara bitter och ensam?

Ensam är kanske stark? Men jag tvivlar.
Detta gör bara att jag vill ha tillbaka min älskling ännu mera.

Snälla älskling kom tillbaka jag behöver dig nuuuu!!!!

Sinnesro



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0