Oväntat samtal

Min bror ringde idag, helt plötsligt. Vet inte vad han ville egentligen, bara höra läget typ tror jag. Han pratade på som om ingenting hade hänt.
Jag blev väldigt ställd och väldigt förvånad, viste inte vad jag skulle säga eller bete mig.
Eftersom jag var på jobbet var det inte rätt läge att ta någon diskussion.
Jag har inte pratat med honom sedan den 17 april och när jag var hos dom den 5 juni så var dom inte direkt trevliga.
Men brorsan tyckte jag skulle komma över i sommar och hälsa på och jag kände att det var totalt fel tillfälle att säga att jag inte känner mig välkommen. Så jag svarade bara, kanske det.
Jag var lite off men ändå trevlig tillbaka. Jag tror min bror saknar mig, hoppas det iaf, men jag är besviken som fan.

Jag frågade om hans fru börjat dricka och om allt var okej, för han var så tyst sist vi sågs, men han sa att var okej men att han nog bara var trött då vi sågs.
Eftersom jag var på jobbet så lät jag allt bara rinna på. Han ringde iaf, får väl se det som ett tecken på att han trots allt vill ha kontakt med mig, men det känns inte okej. Jag är besviken och sårad och allt kall prat känns konstigt.
Någonting stämmer inte, och ingen säger nåt.
Han frågade hur jag mådde men ville han veta? Jag svarade ”jodå.” lite svävande och sen fortsatte samtalet.
Jag berättade att min nya bil bör komma v31 och att jag idag hade varit och köpt en ny dator. Brorsan lät förvånad och skämtade lite om det eftersom jag aldrig köpt något på avbetalning  och aldrig lånat pengar och nu har jag gjort bägge.
Jag vet inte om jag hanterade samtalet rätt eller fel, men jag blev ställd och viste inte alls hur jag skulle reagera.

Sen kom ett sms från en gammal vän som inte hört av sig på evigheter, hon var nu gravid igen och undrade hur det var med min kärlek.
Hm….suck, vad säger man. Åter igen är man en loser.
Jag älskar en aktiv missbrukare som är ute och super, så jag är ledsen orolig och livrädd, men annars är det bra. Glömde jag säga att vissa tagit avstånd från mig också?

Nåja kul att folk hör av sig, det är ju många som inte ens gör det.

Ursh vad jag är irriterad och sur idag känner jag.
Riktigt irriterad faktiskt, varför?
Förmiddagen var helt okej, åkte och köpte ny dator, måste ju ha en dator så det är ju bara att gilla läget och betala. De hade ett bra erbjudande med avbetalning utan ränta och avgifter, 20 mån. Så datorn kostade 6666kr och sen köpte jag en router. Så det blev 7065 kr allt som allt vilket blev 353kr i månaden. Virus skyddet betalade jag kontant idag och Office paketet sket jag i så länge. Få se hur jag gör, men kanske har någon en licens över till mig. Windows 7 fick jag iaf.
Min älskling skulle fixa min dator och lägga in Windows 7 men som ni alla vet så är han inte så kapabel till det just nu och jag måste ha en dator, han kan ju knåpa med min gamla dator när han kommer tillbaka, för han ska tillbaka. Han bara måste komma tillbaka.

Fan vad irriterad jag känner mig, ingenting är kul, absolut ingenting.
Jag vågar inte ens börja installera min nya dator och mitt trådlösa system, kommer bara bli irriterad då inget kommer fungera.

I morgon är det midsommar och alla ska supa. Jag jobbar tack och lov så jag slipper, så skönt. Men det är jobbigt att veta att min älskling är någonstans där ute full.
Vart är han och hur mår han?
Tanken att han firar midsommar med en anan tjej kommer ibland, vet inte varför jag plågar mig själv med dessa tankar, jag mår så jävla piss när jag tänker så.
Han kanske super i ensamhet eller med någon kompis eller är hos sin syrra. Förmodligen super han så han däckar tidigt.

Jag vill vara hos honom. Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill!!!!
Får panik, mår piss. Irriterad och orolig, inte alls på humör idag.
Sitter på jobbet och längtar hem, längtar när jag sitter i bilen och kan skrika hans namn så högt jag kan, det brukar hjälpa. Bara skrika  R…….!!!!
Vill gråta och skrika ut min frustration, hatar mitt liv, hatar verkligen mitt liv.

Borde kanske bli glad över att min bror ringde, en del av mig är kanske det, men jag blir mest ännu mera frustrerad på att de behandlar mig som de gör och jag säger inget.
Jag ska bara förlåta, men jag vill inte förlåta.
Jag har mått så jävla dåligt och gör fortfarande och detta vet dom, men ingen av dom ringer och nu när brorsan ringer så förväntas allt vara som vanligt verkar det som.
Jag behövde dom som mest dessa tre månaderna, men de sket fullständigt i mig. Jag bad om hjälp och råd med de ville inte ringa mig. De ville inte träffa mig.
Frågan är varför han ringde just nu, trodde han att faran var över eller saknade han mig på riktigt. Önskar jag vågade fråga. Men dels vågade jag nog inte och dels va jag på jobbet och kände inte att det hade fungerat att riskera ett bråk.

Vet inte om det va därför jag tappade humöret, jag blev bara så irriterad.

Hela mitt liv har jag sökt efter att bli sedd och älskad men ingen ser mig, den enda som ser mig är för full för att orka se mig just nu.
Ber till gud att han snart ser mig igen.

Humöret börjar sakta bli bättre, kanske var det chocken över att min bror ringde eller att allt åter igen skall sopas under mattan, att jag inte får må dåligt utan skall vara pigg och glad, förlåtande och ta hand om alla andra.
Men nu känner jag att humöret börjar lätta igen efter att jag fått skriva av mig och nu känner jag hur mycket jag saknar min bror. Önskar att jag fick vara bara med honom en hel dag, bara vara och prata om allt och inget. Saknar min bror.

Han blir ju så arg på mig när jag mår dåligt, både pappa och han har en tendens att bli arga när jag är ledsen, de kan helt enkelt inte hantera att jag inte alltid är glad och stark, jag är ju den som hållit ihop familjen och tagit hand om allt.

Nu har jag skrivit av mig allt gnäll, känns mycket bättre. Hur skulle jag överleva utan att blogga?
Nu gäller det bara att förtränga denna fylle helg till midsommar. Hoppas min älskling överlever och att han efter midsommar känner sig redo för en behandling så han kan komma tillbaka till mig.

Saknar min älskling och saknar min bror trots allt så är han min älskade bror. Åter en dag går mot sitt slut, i morgon är det midsommar, jag jobbar och lika bra är det. Så länge min älskling är ute och super så kan jag jobba bort de ensamma dagarna.
Våndas för min semester, men försöker inte tänka så långt bort.
En dag i taget.

Sinnesro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0