Så länge du lever finns det hopp.
Så skönt att du är på ett hem, även om det är jobbigt att du fortfarande inte hört av dig.
Förut vågade jag knappt lyssna på nyheterna för att jag var rädd att något kan ha hänt dig. I början när du var borta läste jag även polisens hemsida om allt som hände i ditt län. Där jag trodde du var. Jag höll på att bli knäpp och fick snabbt sluta gå in på polisens hemsida.
När jag gick i stan fladdrade blicken i hopp om att hitta dig. Alla parkbänkar kikade jag lite extra på eller parker och alla andra ställen det dracks på. Jag letade alltid efter dig, även om jag hela tiden misstänkte att du var ute och drack i ditt hem län.
Ständigt orolig och rädd att du skulle göra dig illa.
Idag står det i tidningen att de tror ha hittat ett lik i Nynäshamn, då slog det mig, hur tacksam jag är att du nu är på ett hem. Även om du fortfarande inte hört av dig till mig, även om du kanske inte saknar mig ett dugg eller kanske inte tänker på mig ett dugg så är jag tacksam att du är på ett hem nu och att du håller på att tillfriskna. Huvudsaken är inte att du älskar mig, huvudsaken är att du lever och att då tillfrisknar.
Så länge du lever och är nykter finns det hopp om att du kan komma tillbaka till mig och även om du inte älskar mig nu så kanske du kan göra det sen.
Jag är tacksam att du är på behandlingshem, jag är så tacksam.
Men jag är rädd.
Rädd att du ska ha glömt mig, rädd att du inte kommer höra av dig. Rädd att jag inte betyder något längre, rädd att du inte vill ha mig.
Pms, så just nu är allt jobbigt, försöker kämpa. Du kommer ju höra av dig, innerst inne vet jag ju det. Vi två är ju ett. Vi skulle ju vara för evigt, det sa vi ju. Jag vet att du menade det. Du skulle aldrig ljuga för mig.
Tårarna kommer, inte alltid för att jag är sårad, för det vet jag inte om jag är, men jag saknar dig och jag är rädd, rädd för att leva utan dig.
I början grät jag floder, varje dag, hela tiden. Nu gråter jag mindre men saknaden är liks stor. Jag har bara lärt mig att tårarna gör att folk undviker mig, så jag gråter mera ensam nu.
Saknar redan min terapeut, hos henne kan jag gråta och hon får mig att tro på oss, därför att hon tror på oss. Hon vet att du kommer höra av dig, hon får mig att minnas allt bra och hon får mina hjärnspöken och den svarta djävulen på axeln att hålla käften en stund.
Om fem veckor kommer hon tillbaka. Hoppas du har hört av dig då. Hon trodde det.
Köpte nya jeans igår, har gått ner i vikt sen du gick ut, men nu börjar jag gå upp igen. Kommer på mig själv med att äta i sängen på kvällen, allt för att inte börja tänka och grubbla.
I början av ditt återfall åt jag inte alls, kunde inte äta. Men nu börjar jag gå upp igen. Jag vet inte vad jag håller på med, men maten har blivit någon grej igen. Förlåt.
Jag har dock inte skurit mig, vet att du skulle bli ledsen om du viste att du fick mig att skära mig, så jag gör det inte mera. Men maten kan jag inte rå för, ibland kan jag bara inte äta och ibland verkligen svullar jag. I går svullade jag i mig ”bomben” i kista centrum, så grymt god. Det är pannkakor, grädde, glass, banan och tre sorters sylt. Totalt grym! Den måste vi äta när du blir frisk. Sen fick jag ångest av mättheten, så risken finns att jag äter mindre idag.
Men jag lovar att ta tag i det där sen, jag lovar. Oroa dig inte. Jag måste bara ha något att syssla medans du är borta.
Tänkte försöka börja träna så jag är skit snygg när vi ses igen. Jag vill att du ska vara stolt över mig, att du ska tycka jag är så där as läcker som du tyckte innan ditt återfall.
Ingen har fått mig att känna mig så snygg som du.
Undrar om du har kvar dina saker, har du kvar nallen jag gav dig, den du hade vid sängen och pussade god natt. Har du kvar stora boken och kortet på mig som du höll på rama in?
Jag har kvar allt, men lagt ner det i en låda, gör för ont att se.
Jag har t.o.m. en öl kvar från bandy finalen, du var så full och jag ville inte att du skulle dricka mer, jag hade den i min väska och du verkade glömt det så jag spelade dum. Så ölen från bandyfinalen, då du fick ditt sms guld har jag kvar. Jag har allt kvar, tåg biljetten till våran första dejt. Allt har jag kvar.
Undrar vart i Sverige du är, undrar om du har det bra på hemmet. Kanske är du på torken först, vad vet jag. Jag hoppas du snart kan hör av dig. Bara ett litet sms skulle göra så mycket för mig. Eller en puff på facebook. Vad som helst, bara så jag vet att du fortfarande minns mig.
Men kanske är det så att jag borde fatta att du tänker på mig, kanske är det så att jag måste fortsätta jobba med mig själv så jag inte tvivlar på mig och dig.
Ska träffa min kompis ”B” idag, lite nervös. Hon kan ibland vara så negativ och jag vet inte om jag orkar ta det. Men ibland är hon en jätte bra vän, så jag får se.
Det är många av mina vänner som jag borde umgås mindre med. Det är mycket med mig själv som du fick mig att inse. Du fick mig att vakna och se att jag förtjänar så mycket mer.
Det är jag tacksam för. Men jag skulle verkligen behöva mer av din kraft baby.
Snart börjar min semester, vi skulle campa var ju tanken, du ville fiska och jag ville se Kolmården. Nu vet jag inte vad jag ska göra på mina tre veckor semester, men skit samma, det löser sig. Tänk inte på det baby, det kommer fler somrar. Huvudsaken är att du lever och att du tillfrisknar. Men jag har all tid i världen om du skulle vilja träffas, jag kan gå på möten med dig eller stötta dig i behandlingen.
Men jag vet inte om du vill det, verkar inte så. Kanske är du inte på ett sådant hem, kanske vill du göra detta själv, eller kanske skäms du än. Men jag hoppas och ber att det går bra för dig.
Tänkte börja med ett råd från Mia Törnblom.
Under rubriken Bra, ska jag skriva vad som varit bra med dagen, tex. att jag var bra som bad om ursäkt. Var en bra kompis osv.
Under hjälp, ska jag skriva det jag behöver hjälp med ex hjälp mig må bra, hjälp mig att våga, hjälp mig fråga osv.
Under tack ska jag skriva vad jag är tacksam över, min familj, mina vänner, dig, att jag blivit förlåten att jag orkade gå upp i morse osv.
Bra: Jag skrev ett bra sms förre veckan till din syster och det är bra att jag inte bombarderat henne med frågor och sms.
Hjälp: Hjälp mig att stå ut utan dig nu när min terapeut har semester
Tack: Tack för att du är på hem så jag slipper oroa mig.
Vet inte om jag gjort rätt men, jag gjorde så gott jag kunde.
Ska plöja igenom den där boken, ”självkänsla nu” och sen har jag en bunt andra böcker jag ska läsa.
Boken ”Så dumt!” var jätte bra och hjälpte mig förstå lite hur du har det och hur du tänker. Att ju mer man tycker om någon ju jobbigare och svårare är det att höra av sig när man är ute. Den boken fick mig att överleva och få lite hopp, när du aldrig hörde av dig. Den ger mig hopp även nu, för jag kan ana hur du mår och hur mycket ångest du har. (om du nu kommer ihåg mig)
Hoppas hitta mera böcker och mera info om din sjukdom och även om min sjukdom för nu ska vi banne mig tillfriska bägge två!
Önskar bara vi kunde göra det ihop.
Saknar dig så mycket Love you!
Sinnesro
