Mitt liv & Mina tankar så öppet jag kan.

Är ute på nätet och söker nu efter lyckan. Chattat och småpratat med ett 20 tal killar. Men det är så många skumma killar. Men några favoriter hittade jag…..hoppet började komma tillbaka, men neeeej.

Det går inte alls bra. Tre dejter nästan inbokade, men nu sket det sig. Ena killen började reda idag prata snusk, frågade vad jag hade på mig och om storleken hade betydelse osv. så efter ett tag gav jag upp och blockade honom.
 En annan kille som jag faktiskt fattade tycke för då vi chattat sammanlagt 10 timmar och allt verkar super bra och dejt börjar bli aktuellt, vi var tom vänner på facebook. Han vad söt och riktigt rolig, attraktiv och mysig på alla sätt. Men så helt plötsligt så upptäcker jag att han raderat mig från facebook. Varför? Skum kille. Jag drar öronen tillbaka på en gång. Varför tar han bort mig som vän på facebook? Varför blev han vän med mig för, om han ska radera mig dagen efter? Nä det där suger. Jag tappar förtroendet på en gång.
Kille nummer tre är fortfarande intresserad av att träffa mig och han är verkligen super trevlig och vettig, frågar massor om mitt jobb och mig som person och inte alls snusk eller annat. Men nackdelen är att han är för ung. Alldeles för ung, han är bara 24 år.  Men han verkar vettigast, mognast och trevligast. Men kan det verkligen fungera, kan det finnas en chans verkligen? Jag är 37 år och han är 24 år!

Suttit i timmar och chattat med killar, tagit massor med kraft, tid och energi. Har inte ens hunnit blogga.  Och till vilken nytta? Är de svin allihopa? Är det bara idioterna kvar där ute? Eller dras det bara puckon till mig?
Antingen är det ”runkisar” eller 20 åringar eller så är det missbruk eller annat problem.

Det går verkligen inte bra för mig. R har inte hört av sig och nu borde han fått mitt julkort eller åtminstone hört av hans syster att han fått ett brev/kort från mig.
L skriver fortfarande några ord varje dag till mig på facebook. Han är söt, kallar mig ängel, hjärtat, sötis, gumman och massa andra fina ord. Men han har ju bara varit drogfri 2 veckor och 3 dagar.

Ingen kärlek, ingen ömhet och inget sex på evigheter……2010 va inte mitt år, inte det året heller.
När vänder det? Jag vill bli lyckligt kär igen, såååå trött på ensamheten.

Alla runt om mig, förlovar sig, gifter sig och skaffar barn. Bara denna vecka har en gift sig och en fått reda på att hon är gravid. Dessutom har två stycken fått ett nytt jobb och detta är bara på de senaste  tre dagarna!
Mitt liv ser exakt ut som det gjorde för 7 år sedan i stort sätt.
Jobbar på nästan samma jobba, bor i samma lägenhet, fortfarande singel, fortfarande barnlös och saknar fortfarande kärlek och ömhet men tröstar mig med att jag iaf har mina två katter.

Vad skulle jag göra utan mina två katter?

Jag hoppas R tänker på mig. Hoppas han saknar mig lite iaf. 
Orkar inte tänka på honom, orkar inte minnas, allt var så bra och enkelt.  Vi var lika, vi var samma. Orkar inte sakna honom, det gör ont.

Orkar inte dejta, jag blir så arg och besviken. De säger att de ska vara ärliga och raka men sen försvinner dom bara.  Eller så säger dom att de vill lära känna en men de pratar bara sex och snusk.
Hur ska jag orka mig igenom denna djungel igen?
Men vad har jag för alternativ?

Sinnesro