Snart ny bil
Idag bestämdes leverans tiden exakt. På torsdag klockan 9.30 skjutsar Pappa mig till Bilia så jag kan hämta min nya fina Ford Fiesta. Önskar så att du va med, men det får bli en överraskning den dagen vi ses igen att jag kommer med ny bil.
Lite separations ångest för min gamla bil, mycket för att du och jag delar minnen från den bilen. Men jag jobbar på att släppa taget.
Var hon min terapeut idag, så skönt efter 45 min med henne, hon får mig lugn och hon får mig att må bra. Hon tycker jag ska låta dig vara och ge dig tid att höra av dig igen. Hon tror att du snart kommer höra av dig igen om det inte är så att du vill vänta tills hela behandlingen är över. Det kan ju vara så att du vill vänta tills du är stabil. Vad vet jag, jag kan bara spekulera. Men du ska veta att jag spekulerar mycket, väldigt mycket. Vänder och vrider olika teorier och känslor fram och tillbaka. Det är ett under att jag inte grubblat ihjäl mig.
Men jag försöker släppa taget, lev och låt leva. Jag försöker verkligen. Jag vill må bra och jag vill att du och jag ska kunna må bra tillsammans.
Några bekanta är spårlöst försvunna. En msn kompis har jag inte hört ett ljud ifrån på flera veckor och hon är aldrig online. Vet inte vad som kan ha hänt, kanske vill hon inte prata, kanske har hon fullt upp med sitt men tänk om det hänt något. Lite konstigt är det, hon var online lite varje dag och nu har jag inte set henne på flera veckor. Skumt.
Sen är min vän O som bor på ett behandlingshem borta, han har tagit bort mig på facebook, han har inte varit på msn på över 1 vecka och hans telefon nummer har upphört. Är det inte skumt?!
Min bror och hans familj är jag mer och mer övertygad om att det är något skumt med, något stämmer inte. Dels det här med att hon inte hör av sig alls till mig och inte gjort sedan februari nästan och sen att min bror sagt att han vill att jag ska rycka upp mig och att de beslutat att de inte tänker höra av sig till mig. Det är inte riktigt min brors stil, och numera har vi ju lite kontakt, mest kommenterar han på facebook lite små gulliga kommentarer och ibland har vi lite telefonkontakt. Men hans fru har inte hört av sig alls.
Dessutom verkar de ha ekonomiskt jobbigt vilket är väldigt underligt då jag vet att de borde ha grymt bra ekonomi med tanke på deras inkomster och att de nästan bor helt gratis. Något stämmer helt enkelt inte och det oroar mig samtidigt som jag är glad att jag inte behöver vara en del idet. Det är inte mina problem och jag behöver inte försöka hjälpa dom De är inte mig de ber om hjälp till och eftersom de inte ens pratar med mig så kan jag inte ens försöka hjälpa dom. Även om jag är orolig för dom så är det ganska skönt att inte bli inblandad. Något är grymt galet i den familjen och jag är grymt nyfiken på vad fan som händer.
Jag har iaf bestämt att försöka släppa kontrollen och inte leta efter spår efter dig på facebook. Du hör av dig när du hör av dig och jag ska inte höra av mig till dig, ska iaf klara av en vecka till. Ska inte pressa och stressa dig, jag har ju sagt att jag finns kvar här för dig och du borde våga tro på mig, jag har ju visat att jag väntat snart fem månader på dig.
Tänk vad tiden går….snart fem månader utan dig, hur överlever jag?
Sinnesro
