Obeskrivlig lycka.
Efter alla motgångar lyckades jag trots allt på något sätt släppa taget i helgen.
Jag åkte på min lilla bilsemester. Fredagen i Karlsborg blev inte som jag tänkt mig. Staden var enormt vacker och fin men att träffa min gamla vän kändes inte alls som jag trodde. Det märktes för tydligt att våran gemensamma vän “S” hade varit nere där för någon vecka sedan och skvallrat om mig och mitt och gett hennes egna värderingar i sin story om mig. Vilket gjorde att jag fick höra deras värderingar och åsikter om mig och dig, jag började försöka förklara och försvara, men efter ett tag gav jag upp. Jag orkade inte förklara din sjukdom eller min heller för den delen. Jag orkade inte försvara mig och min kärlek till dig. Så jag sa bara att jag älskar dig och du är värd all väntan och alla tårar för jag tror på dig och att du inte alls är en elak Casanova som ljugit för mig.
Sen tänkte jag bara på att jag skulle åka därifrån dagen efter och att hon kan ha sina jävla åsikter för sig själv.
Jag kände mig inte välkommen och meningen med att åka bort och komma bort från allt blev pankaka, jag saknade dig mer än någonsin och jag somnade som vanligt den kvällen med dig i mitt sinne. Men lite mera sårad och lite mera arg på mina vänner och lite mera kär i dig.
Lördagen kom jag iväg senare än planerat eftersom de jag bodde hos sov längre än vi planerat, men jag kom iväg mot Linköping vid 9 tiden iaf. Det var en befrielse att komma bort från fördomar och dömande åsikter och istället komma till min killkompis “F” och hans flickvän. Vi var och tittade på motorsport hela dagen och doften från speedway cyklarna gjorde att jag mindes min barndom och min mamma, massa häliga minnen kom till mig, jag skickade et bild till min bror på en speedwayhoj och vi smsade lite till varandra, han skrev att han älskade mig och det kändes skönt.
Jag kunde koppla av i Linköping, jag blev accepterad för den jag va och min kärlek till dig var förstådd och jag behövde inte predika eller försvara. Jag släppte taget om allt och kopplade bort allt.
När jag kom hem och slog på datorn såg jag att du hade skrivit till mig på facebook!!!!
Jag grät och skakade av lycka när jag läste ditt försiktiga meddelande.
Remeber baby? Och sen förlåt för att jag är ett svin med stora bokstäver. Sedan en länk från bandyfinalen vi var på, våran flagga syntes.
Du hade skrivit ett medd till med texten det är våran flagga som är vit med grönt kors.
Du kallade mig baby. Du skrev VÅRAN flagga och du kontaktade mig med ett förlåt.
En obeskrivlig lycka spred sig inom mig, jag har längtat så efter denna stund och jag ville ringa, smsa dig på en gång. Men jag samlade mig och svarade med ett medd på facebook. Klart jag minns baby!:o) Va fin våran flagga är. Jag tycker om dig till kina och tillbaka iaf ;o) Finns kvar här för dig. Sååååå glad att du hörde av dig. Puss
Jag läste dina ord om och om igen, tårarna rann och jag var obeskrivligt lycklig och är fortfarande. Du finns, du tänker på mig och du har kontaktat mig!
Händerna skakade tårarna rann jag kunde inte fatta att det va sant och kan det inte än, fast jag läst ditt meddelanden 10000 gånger, pratat med flera vänner, varit på att al-anon möte och delat om allt, så känns det fortfarande som en dröm och att jag snart ska vakna. Jag är obeskrivligt lycklig just nu! Du har äntligen efter 4 månader hört av dig. Faaaan vad jag älskar dig!
Sinnesro
