Ingen bra dag.
Allt bara strular och jag får panik. Mobiltelefonen stänger av sig själv lite då och då och jag måste inse att jag måste köpa ny telefon, efter lite panik och ångest börjar jag dock acceptera det och ringer till Sony Ericsson för att höra om min modell finns i annan färg en den jag hittade på NetonNet. Får då veta att Sony Ericsson alltid har 2 års garanti så det är bara att lämna in den så lagar dom den eller om den inte går att laga så ersätter dom den med en ny.
Toppen, nu gäller det bara att hitta kvittot, jag har total koll på allt, jag har kvittona på allt, hittar alla kvitton på allt jag köpt utom kvittot till min mobil, panik, letar och letar och efter att rivit runt i alla papper, pärmar, lådor och mappar så hittar jag kvittot. Puh. Där tjänar jag ju 2000 kr, alla skulle bli glada och nöjda och det blev jag tills de berättar att telefonen töms på alla info. Den nollställs. Panik, alla dina sms finns i min telefon! Det är de finaste kärleksbreven jag någonsin fått i hela mitt liv jag kan bara inte radera dom, det går inte, jag får vara hur knäpp som helst det skiter jag i men dina sms är bland det värdefullaste jag äger. Jag har mått piss hela dagen, panik och ångest, mitt kontrollbehov gör att detta blir livsviktigt och hur sjukt det än låter så kan jag bara inte sluta och acceptera läget. Jag bara måste hitta ett sätt att bevara dina sms, I värsta fall är jag beredd att sätta mig och skriva av alla sms. Först tänkte jag skita i att lämna in den på lagmning och helt enkelt köpa en ny mobil, men 2000 kr känns för sjukt att betala för ett par sms, så om jag inte kan föra över dom till datorn på nåt sätt så får jag sätta mig att skriva av dom. Hur sjukt det än är så måste jag ha dina sms. Det måste finnas ett sätt, letar efter instruktionsboken, hittar den inte , bryter ihop igen men efter ett tag ger jag upp, jag får ringa supporten eller leta vidare efter helgen, någonstans måste det finnas info om hur jag kan behålla dina sms, eller så får jag skriva av dina sms, ett i taget. Sjukt, jag kanske, men du är värt allt besvär.
Om man tänker efter så är det inte så sjukt. Folk har sparat kärleksbrev i tusentals år men sms är man knäpp om man sparar? Varför? Det är ju de moderna kärleksbreven , eller har jag fel?
Jag bara måste hitta ett sätt att ha kvar alla dina underbara kärleks sms. Hela dagen har varit jobbig, jag har gråtit, haft ångest, panik och saknat dig så enormt mycket, jag vet inte hur länge jag klarar mig utan dig. Jag orkar snart inte längre. Ingeting känns meningsfullt, jag tvättar och städar, fixar och donar men till vilken nytta?
I all kaos så försökte jag sätta mig och skriva av dina sms, efter 2 sms gav jag upp, tårarna rann och saknaden av dig blev för mycket. Dina sms är så underbara och minnena av den tiden gör att jag saknat ihjäl mig. Du måste bara komma tillbaka, jag bara måste få sådär fina sms igen.
Ska resa bort i helgen, egentligen vill jag inte. Jag mår inge vidare, just nu klarar jag inte av att hantera saknaden, jag hoppas det blir bättre när min terapeut kommer tillbaka från semestern, 1 vecka och 3 dagar kvar. Men det som skulle hjälpa bäst skulle vara om du skickade ett sms, ett litet sms, bara att du tänker på mig att du inte glömt mig. Jag saknar dig så enormt mycket. Jag måste försöka stå ut, jag måste leva men det är svårt när saknaden av dig värker i mig varje sekund. Men jag ska överleva en dag i taget.
Sinnesro
